givemehopejoanna.

igår beslöt jag & martina oss för att ta bussen bort till osby en runda, jag behövde en kalender inför skolstarten och skulle även hämta mina nya rosa pumps jag köpt av felizia. vi passade även på att umgås med lina & nattie, så det blev en fika ute i solskenet på skafferiet och lite fyndshopping på klädkammaren. en kortärmad, svart jacka blev min, precis som för martina och nattie, men i andra färger. köpte också ännu ett nagellack, juicy från mavala. färgen är snyggt orange, men också namnet är ett stort plus, haha! efter ett par timmar tillsammans med dem tog vi 18.00 bussen hem och där träffade vi på linn, alltid lika roligt att se henne! väl framme i lönsboda följde jag med henne till både ica och konsum för att leta efter hårspray, när det var inhandlat delade vi på oss eftersom jag skulle på middagsbjudning hos mamma. kinamat, sjukt gott! efter maten bestämde jag och mamma oss för att ut & gå en lång runda och cirka 1,5 timme senare var jag hemma i lägenheten igen. min mamma är bäst ♥

jag tänkte även ägna lite tid åt att avreagera mig lite, på ett negativt sätt tyvärr. ibland blir man förvånad, eller hur? personer man tror känner en fullt ut bevisar motsatsen totalt, eller så skiter de helt enkelt i en och ens känslor? när man sedan reagerar på det, får man det slängt bakom ryggen i efterhand. ibland till och med av människor som inte ens har med saken att göra. jag blir så trött, det är allt jag har att säga. avundsjuka, det är ett annat problem som jag har svårt för. givetvis är man någon gång avundsjuk, det är helt normalt. det är dock inte nyttigt att vara det till överdrift, att missunna människor en chans att vara med är bara elakt. givetvis kan man inte göra det alla vill alltid och vara alla till lags. det är bara himla onödigt att försöka få en slags ensamrätt till människors umgänge och utesluta vissa ibland. alla har känt känslan av utanförskap någon gång, men sen gör man egentligen inte så mycket för att förhindra andra att känna likadant? jag är själv inget helgon, ibland hör jag inte av mig men då har jag oftast en anledning. det som förvånar mig mest är när de som ska föreställa stå en närmst visar att de inte känner en alls, egentligen. förmodligen kommer många reagera över dessa tankar, någon kommer att ta åt sig, kanske helt i onödan. någon kommer kanske tänka efter och någon kommer säkert bli irriterad. but let's face it. ibland måste man anstränga sig lite, att glida på en räkmacka är inte imponerande.
ciao, joanna.