egokick.

söndageftermiddag och här sitter jag efter att ha jobbat i kiosken till halv 3 och kollat reprisen av grey's anatomy, har även hunnit klämma in ett trevligt telefonsamtal med linn och läst ut de sista sidorna i min svB-bok "flugornas herre". en riktigt bra, svårförstådd, hemsk bok som speglar hur ond människan kan bli under svåra omständigheter. solen skiner idag också, inte lika intensivt som igår men lagom mycket för att göra mig extra glad.

fick mig en välbehövlig ego-kick i onsdags när jag hade apu. det låter säkert som rena, rama skrytet här i min blogg, men det är det verkligen inte. hade en kund på salongen som jag färgade underhåret på + gjorde folieslingor i 3 olika färger i hela överhåret, därefter klippte&stylade jag hennes hår. alla blev nöjda, folieslingor kan vara lite svåra att få till, men jag kände mig nöjd efter några timmars fixande. då utbrast min handledare plötsligt, "men det ser ju ut som om en professionell frisör gjort det där, som om du redan vore utbildad!" då blev jag glad, och har levt på det sen dess. det är svårt att tro att man på frisörlinjen har mycket att göra, men vi har faktiskt väldigt höga krav på oss och ständigt nya modell-arbeten och annat att göra, och komplimangen gav mig lite ny energi.

det låter så töntigt, men jag har "jobbat på mig själv" denna helg, och jag börjar sakta men säkert återgå till min normala form. det vill säga positiv och lycklig. det finns vissa saker som får mig att deppa lite, men desto fler som får mig att må bra och le, det har jag nu konstaterat. jag ska sluta överanalysera, men fortsätta tänka "för" mycket, för jag är en person som tänker mycket och jag gillar att tänka. mina familjeproblem ska inte få allt annat i mitt liv att verka lika grått, för jag har det bra egentligen. fast en del är dåligt, och jag har lärt mig att det är okej att må dåligt ibland och att jag får vara ledsen över detta. det är svårt för andra att förstå hur det känns, det förstår jag. det är svårt för mig att förklara & prata om det eftersom jag inte själv förstår allt riktigt än. men saker och ting ser ljusare ut just nu. och även jag ser väldigt ljus ut, så det får bli lite B.U.S innan jag går och lägger mig ikväll.

något jag inte riktigt kan bli av med är mina nedvärderande tankar dock. precis som att mitt liv, det jag gör och säger inte riktigt betyder något. det känns precis som att jag inte har något liv ibland, fast jag träffar mina vänner/familj/pojkvän regelundet, shoppar, går i skolan, jobbar och ibland bara slappar. det känns som att alla andra alltid gör tusen nya, roliga grejer & allt är så viktigt. medan jag gör samma saker, fast jag hela tiden måste bvisa det för mig själv. jag är upptagen med annat ibland, ibland gör jag samma saker som alla andra, saker tillsammans med alla andra, ibland helt för mig själv. jag blir inte riktigt klok på mig själv helt enkelt. men det kommer säkert, tro mig.

under resten av min kväll ska en hel del hinnas med, duscha&platta håret, kolla OC, planera inför imorgonkväll, måla naglarna och eventuellt umgås lite med någon som jag håller kär.
ciao, joanna.

a little bit lighter.

gårdagen spenderades en stund hos madde i kiosken, därefter åkte jag med henne hem. kollade på "hur man blir av med en kille på 10 dagar" , (vilket förövrigt måste vara världens längsta filmtitel) och kollade på gamla foton från förr. det är helt sjukt hur mycket man har förändrats, både till utseendet & personligheten. självklart såg man mycket yngre ut, men nu ser man på något vis mer medveten ut också. man vet hur man ska stå, titta & vinkla hela kroppen för att se så bra ut som möjligt. man vet vilka kläder man ska ha på sig för att framhäva det fina & vilken frisyr man klär bäst i. det tråkiga är bara att alla inte vill unna andra att känna sig medvetna, att man själv vet att man utvecklats och är mer modemedveten, att man fått en egen stil. det syns mer hos vissa än hos andra, men det gör lite ont i mig när det inte får gälla alla. genom att kolla på fotona inser man vilken tur det är att man fått lite mer koll nu, eftersom överdivet mycket kajal inte är sådär smickrande som man förr trodde, haha! men gud vad roligt vi haft, och fortfarande har tillsammans, trots lite smågnabb då & då. hade en mysig dag med madde, "like back in the old days" .

min lördagkväll kändes lite seg först, men med allt som händer just nu behövde jag lite lung & ro. fick besök av robin under kvällen och mitt hjärta blev snäppet lättare, tack. ♥
kvällen avslutades med film hos robin med johan, gustaf & kevin som sällskap. kanske ska tillägga att den enda som såg hela filmen var gustaf, som redan sett den en gång, stackaren, haha!

ciao, joanna.

freaky friday.

eller nja, det var väl egentligen mest min torsdag som var freaky, men det berättar jag mer om snart. åkte bussen tillsammans med mikaela imorse vilket vi inte gjort på hela veckan, det är så tråkigt utan hennes sällskap. men med körkortsteori och salongsbesök blir det inte alltid så lätt att matcha varandras scheman. vi hade frisörteknik imorse, sydde slöjor och fäste kronor på våra brud-dockor och hela klassen var på skönt, galet fredagshumör vilket resulterade i massa flams och skratt. de dagarna när vi är så bra vänner är som bäst, vilket inte alltid är det lättaste i en klass med enbart tjejer, sexton stycken dessutom! efter lunch var det samhälle och den gick faktiskt ovanligt fort, sen sov jag på tåget hem och fick även träffa linn, linnea & diana vilket alltid är lika trevligt (:

åter till det som hände igår då, jag & mikaela var påväg till matsalen på Olympia och stod och väntade vid övergångsstället när jag plötsligt känner en hand på min rumpa. jag blir förvånad och vänder mig mot mikaela för att fråga vad hon håller på med, så ser jag en gammal gubbe som går förbi oss och pussar mot oss. jag fick panik och skrek "ditt jävla äckel" och mikaela fattade ingenting. vi började asgarva och fortsatte gå, när vi vänder oss om för att se vart han tog vägen, då står han andra sidan gatan och räcker fingret mot oss, jävla peddo asså! så igår blev jag antastad, helt sjukt. usch & fy och blä.

nu är det fredag, jag har fikat lite med syster och ska nu pysa ner till martina i kiosken och hålla henne sällskap en stund. ha en riktigt skön helg, allihop. förresten, vilka söta kommentarer jag fick till mitt förra inlägg, jag vet att ni finns där, allihop.

idag fyller kusin jonna 20 år, en massa grattis till dig! tyvärr fanns ingen möjlighet att träffas, men det kommer snart, och då blir det festfestfest!
ciao, joanna.

gangsta hairdresser.

idag var det onsdag, därför var det som vanligt dags för veckans apu-tillfälle, vilket alltid är lika roligt. jag klippte vicky idag och fick höra av min handledare att jag blivit riktigt duktig på att klippa & att min teknik var oklanderlig. hon tyckte jag blivit en "gangsta" på att klippa, haha! nu är det kväll & jag är hemma hos robin, där jag trivs som allra bäst. det blir topmodel klockan 21.00 och därefter en massa mys.

satt och funderade en hel del på bussen påväg hem idag, det är helt sjukt hur fort ens liv kan fördändras. så mycket som kan hända på så kort tid. jag vet inte alls hur min framtid ser ut om ett år, jag har så klart mina drömmar & tankar, men om det blir så det vet jag inte helt säkert. det händer så mycket inom min familj just nu, ibland vill jag bara hitta en paus-knapp att trycka på, för att hinna stanna upp och bearbeta allt som händer. mitt liv förändras konstant, och det har det gjort hela detta året som susat förbi. jag vet inte ens vart jag bor om 3 månader, låter inte det konstigt? och jag vet inte om jag mår dåligt över det, för samtidigt som jag är glad vägrar jag att inse att jag kanske mår lite dåligt över allt som händer, just för att jag inte vill må dåligt. jag vill vara mitt solskensjag. det är svårt att inte kunna prata om det med dig, inte för att du inte skulle lyssna, för det vet jag att du skulle. men jag vill inte tynga ner ditt hjärta med mina svarta tankar. man får ta en dag i taget, eller vad tror ni?

ciao, joanna.

another sunday.

söndag igen, en ångestladdad dag för de flesta eftersom morgondagen får en att återgå till alla måsten. men faktiskt inte för min del, inte lika mycket längre ialla fall. vad skulle man gjort hela dagarna om man inte jobbat eller gått i skolan? i början hade livet helt klart varit en fest varje dag, med shopping & lata dagar men efter ett tag tröttnar man nog. min söndag har hitintills bestått av plugg inför mitt enb-prov & min svb-redovisning jag har imorgon, men den ska även snart förgyllas av en promenad i solskenet & en glass från kiosken med robin.

min helg sammanfattningsvis har varit skön, vädret gör att man mår extra bra helt enkelt. i fredags var det grillning hos nattie med många trevliga ansikten, därefter en lång kvällspromenad & "fyllburken" med linn (:
på lördagsmorgonen kom robin hem till mig och dagen flöt på med utomhusmys, middag & film på kvällen.

hoppas alla haft en skön helg, böckerna (och glassen) ropar, ciao!

last night.


igår var en efterlängtad dag som skulle bli succé. men ack nej, den blev allt annat än det för en del av oss.
jag tänker inte nämna namn, för innerst inne vet vi att det handlar om oss allihop. gemenskap är ingen lätt sak, och för många olika viljor kan göra smågrejer svåra. jag känner mig ensam och ledsen över småsaker som hände igår. för många hade kanske detta bara fått dem att rycka på axlarna och gått vidare, men jag funkar inte så, inte denna gången. jag är absolut inte en långsint surapa, så detta kommer jag inte sura över tills jag går i graven, men jag blev faktiskt besviken igår. jag hörde av mig, för att visa mitt intresse men fick bara det i nacken själv. jag hade aldrig kunnat utesluta någon på det viset, jag förstår att det säkert inte var någons mening att göra det heller, men jag tycker inte att man gör så. att känna sig ensam och utanför är den värsta känslan jag vet, så när alla kom i en hög tillsammans, och jag kom helt själv, då gjorde det ont långt ner i magen.

allt struntsnack och sureri är inte bra för någon av oss, vi mår inte själva bra av det och inte de andra runt omkring oss heller. det är synd att vår partykväll skulle bli såhär tråkig för vissa.

jag vill ha ändring nu, för såhär ledsen tänker jag inte bli en gång till. jag stäler alltid upp för dem jag tycker om så ofta jag kan, men det glöms lätt bort.

vilken deprimerande blogg, för att vara mig. ursäkta, nästa ska endast innehålla solsken.
ciao.